Bra, va?

Det har blivit en hel del vall träning den senaste tiden.
Mestadels har vi varit på bortaplan men nu har snön och isen äntligen
släppt från mina egna åkrar och hagar så att vi kan träna här hemma.

Var på en föreläsning/förevisning om unghundsträning i början av april och
blev inspirerad. Det var många bra tankar, idéer och metoder som presenterades.
Mitt huvud gick på högvarv och jag kunde inte låta bli att anamma lite av den träningsfilosofin.

De senaste veckorna har jag tänkt till, klurat, handlat och planerat lite annorlunda med båda hundarna. Det har inte varit enkelt, men jag tycker ändå att det gett resultat i den riktning jag tänkt.

En av svårigheterna i min ”nya” träning har varit att lära sig jobba med lina och jobba med den på ett stärkande, positivt och medvetet sätt. Jag som knappt kan hålla reda på var jag sätter fötterna skulle plötsligt också lära mig använda ett handredskap mjukt, väl tajmat och pedagogiskt. Ha,ha det var inte lätt. Men jag har i alla fall kommit en bit på väg och ser inte linan som en irriterande trasselfaktor längre.

Föreläsaren fick mig också att tänka, träna och handla i lite nya, eller kanske, andra banor och sånt tycker jag är super kul och jätte motiverande. Saker och ting behöver inte vara som de alltid varit bara för att det funkat hittills. Att tänka utanför boxen!  Kanske kan saker anpassas och utvecklas till det bättre. Så också ens sätt att träna och tänka hund.

För Gemmas del har träning handlat mycket om att lära sig får och hennes egen påverkan på dessa, hur man kontrollerar, flyttar och styr dom lugnt och tryggt utan massa förmaningar, hot och verbala regler från mig. Den som hindrar det hela från tokigheter är linan. Själv är jag med och stöttar och berömmer alla fina upptäckter hon gör. Träningen har gjort henne betydligt lugnare, mer koncentrerad och tryggare med sig själv. Det är väl bra?

Med Jovi har jag också ändrat lite i träningen. Eller kanske rättare sagt ändrat synen på hennes sätt att föra djur. Försöker att inte pressa fram något som inte finns där utan att ”lura henne” att plocka fram det själv och sätta henne i situationer där det fyller en mening. Klurigheten är att dessa meningar inte alltid uppfattas lika av henne och mig. Det känns rätt skönt att äntligen kunna (eller i alla fall försöka) släppa mitt prestationskrav på hunden och mer försöka utveckla henne utefter vad hon är, kan och vill. Syn förändringen de senaste veckorna har gjort att hon har börjat tagit för sig mera och tar i mer. Hon har till och med fått lite stil ;-) Det är väl bra?

Vi har således inte tränat så mycket på tekniska färdigheter, momentsutförande och styrnings detaljer som kanske är brukligt för en tid då tävlingssäsongen i antågande. Men jag har prioriterat detta och valt att tekniken fått stå bi för grundernas utveckling. Bättre sent än aldrig. Det är väl bra?

I dag väntade mera träning. Dock inte så mycket för mina egna jyckar som för andras. Ett skogsbolag anordnar ett jippo för skogs och lantbruksintresserade på kristihimmelsfärdsdag. De ska bla ha gallringsvisning, maskinparksutställning, lerduveskytte, häst och vagn åkning, blomförsäljning mm och klubben har fått frågan om att visa fårvallning. Därför kom Eworna och Lennart hit så att vi kunde planera och träna för ett sådant då det blir deras uppgift att visa med hund och mitt att prata/förklara för publiken.

Tror faktiskt att vi fick till en bra plan dock var det väl lite si och så med själva utförandet. Både hundar, får och förare var aningen ringrostiga. Men vi har några veckor på oss att slipa till formen.
Det är väl bra?

Här är några bilder från dagen.