........ efter månader av vinter vila och en djupdykning i brister.
Så kan man kanske sammanfatta dagen träning.
Då vi, efter överenskommelse bestämt att satsa på "bästa häst" är det Rom som står i första led när vi träffas jag, Ewa och alla hundarna för träning. Efter att ha följt hunden sen valpsben och hört Ewas beskrivningar, känslor och upplevelser har jag en hyfsad god bild av honom som vallhund. Brister har de flesta och för att bli bättre är det min övertygelse att man på ett ärligt och öppet sätt måste jobba med dessa. Så därför hade jag, förstås, planerat dagens övningar efter Rom och Ewas brister.
Det blev svårt. Väldigt svårt men jag tycker det krigade på bra.
Men man ska också veta att trots att de jobba på bristerna idag har de också många, många styrkor. Styrkor som, gott och väl väger bra mycket tyngre än bristerna. Det är lätt att glömma.
Är ändå rätt, detta låter lite illa, glad över att ha tydliggjort, belyst, sett och övat svårt idag.
Nu kan de bara fokusera på att bli bättre. Och om jag gissar rätt är det precis vad som kommer att ske.
Jovi och jag kämpar också med vårt och det sköna är att jag accepterar det.
Gemma kämpar hon också på sitt vis.
Nöjd med alla tre hundarna idag!
Och extra nöjd med han som kämpade,
trots att mjölksyran i benen sprutade och hjärnan skerk av syrebrist.
Ja nog blev de tydliggjorda och belysta alltid ;-) nåja, fortsätt räkna ut sådana övningar åt oss för vi har för avsikt att sätta de där bra mycket bättre framöver. Den präktige, den flummige och den uttröttade kämpade väl idag. Nästa gång hoppas vi att den ålande också kan vara med.
SvaraRadera