Flankfall och kräksjuka

I måndags var vi ner till Peter och fick oss en liten genomkörare.
Det skulle visa sig bli en dag som bjöd på både svåra utmaningar, positiva vändningar och totala magplask. Det senare syftar till den magsjuka som drabbade mig under senare delen av kvällen och som jag först i dag är hyfsat återhämtad ifrån. Ingen rolig upplevelse, vill jag lova. Som tur var kunde jag, mellan hinkdykningarna gotta mig åt tjejernas fina träningspass i Peters hagar.

Jovi tränade vi på att hon ska hitta en bra bana i flankerna. En bana som går ut på att faktiskt släppa djur så att man kan ta sig runt. Inte hålla i dom medan man tar sig runt eller springa ut i periferin och hoppas på att någon annan tar över. Inte helt lätt om man heter Jovi. Men jag tycker nog vi såg en öppning för både förståelse och försök i rätt riktning. Vi jobbade vidare på tänket i både hämt, delningar och sorteringar. I den senare av övningar fick matten också sig en läxa.
-Om vi nu ska bevisa för hunden den stora vinsten i att släppa vid förflyttning kan ju du göra detsamma! Har bara sett dig göra en enda rätt förflyttning hittills var ord som hördes från sidan.
Ja,ja........... det är inte bara hunden som har brister ;-) En annan fras jag fick ÅTERHÖRA!!... var
-Du måste lära dig att pausa och inte bara tuta fram direkt!
Ops! Hade visst glömt det, igen.......... OCH
-Du styr upp för sent!! Varför släpper du igenom den??!
Men det är det jag gillar med Peter. Rak och ärlig men ändå välmenande OCH i syfte att förbättra.

Lilla Gemma är också snäv i sina flanker framförallt sista delen av dom. Dock saknar hon Jovis förmåga att hålla i fåren så hennes brist får en lite större konsekvens. Jobbade lite på det och fick lite verktyg att använda. Vi övade henne också i att hålla upp/hålla ihop och parera upp får. Tanken är att få henne lugnare, bekvämare och tryggare i dessa spända lägen. Tyckte vi kom en bit på väg. Sist men inte minst så jobbade vi fösning och framförallt att hitta balansen i fösningen. Hon smygglider lite hela tiden och ett tu tre så är hon runt på huvudena (favorit kroppsdelen på en tacka, tycker Gemma) Även här tyckte jag hon glimtade till emellanåt och det är så häftigt och se när dom börjar haja det där.

Sen, vart det som sagt dags för magsjukebakterien och sätta stopp för vidare träning av Peters läxor.
Stopp, ända tills idag då jag faktiskt orkade mig ut en kortis med båda.
Och jag tyckte nog att vi tog oss ett steg närmare målet igen!
En riktig hit med dagens pass var två ;-)
Jovi startade själv upp och Gemma kunde, efter tre rymningar och återinstängningar från inhägnat område ligga lös och tyst i hagen, på nästan samma plats medan jag och Jovi tränade!! Det ni!! Hi,hi

Två rätt trötta, men nöjda tjejer ♥