Från yra till tillit

Med risk för att vara tjatig, men.....................
vi har tränat igen!! :-)

I dag var det dags för lite mera kritiskt tittande. Coachens hökögon!!
Fåren som skulle vallas var bagglamm av modell "spring-för-livet-det-rör-sig-i andra-änden-hagen" får. Jo, lite så var det faktiskt.

Gemma var först ut och när coachen höll fram linan, som jag inte tänkt sätta på insåg jag svårigheten. Gemma - springfår - svårt - panik - tappa huvudet - ..................
Men tji fick vi. Hon skötte det riktigt bra. Försökte bromsa, röra sig lugnt och inte så yvigt. Och det gick faktisk hem. Även om baggarna sprang väldigt så var det ingen panik och Gemma hade hela tiden koll och kontakt. Bra!! Coachen såg omedelbart första bristen. Flankerna! Jobbade på dom och tror vi har en plan för att komma vidare.

 Sen var det dags för lille Four. Där gick det undan! Men lyckades i alla fall få några kort som inte är helt suddiga. De rörliga baggarna var inte enkla för en liten hund som `"fyran" men han gjorde så gott han kunde och då blev placering och rörliga ben hans val. Vilket funkade ypperligt, ett tag, så länge baggarna var springglada. Ju längre dagen led desto stadigare blev de och då krävdes annat än ben för att flytta dom. Det blir den unge gossens uppgift härnäst. Fokus och tryck användning.

Nästa Jovi!............ Och där slutade baggarna springa.................

 

Vi övade sortering. Något coachen är grym på. Det ser så jä-la enkelt ut när hon gör och när vi gör är det bara ett enda kaos. Men och andra sidan har varken Jovi eller jag tränat den övningen speciellt mycket och övning ger färdighet sägs det. Ha,ha ja det får vi hoppas. Har varken koll på mig själv eller hunden. Vet bara var jag vill att fåren ska åt för håll.

Rom gick ut sist.........och där någonstans gav all baggyra upp. Lunga och trygga trippade de helt enligt den självsäkra hundens anvisningar. Gåshudsvarning!! Det så jäkla enkelt ut. Men där slutade vi fån le. Dags att TRÄNA hund! Svåra övningar och övningar som inte var som det brukade rörde om ordentligt i hundens huvud och ett tag trodde jag ögonen skulle fastna i kors på honom. Tråkigt nog läste jag just på hans mattes blogg att det inte var ögonen som skadats utan ett framben. Hoppas hältan blir kortvarig så att de kan fortsätta sitt fina arbete i vallhagen.

Undrar om det var så här fåren såg Rom när de plötsligt bara gav upp och anpassade sig?