Träning i dag igen!!
I Ewas hage var det hård isfri snö som bar både hund och får och gjorde det möjligt för en välbehövlig sammankomst där utvärderingen av en träningsfattig tid kunde summeras.
Jovi var först ut. Hon har verkligen ändrat sig. Till det bättre. Hon var på, med, vaken, allert och öppen. Så himla kul! Nu kunde vi äntligen fokusera på hennes tekniska brister i stället för de mentala. Och tekniska brister fanns det flera. Jag har inga problem med det. Snarare tvärt om. Tycker bara det är kul med sådan klurerier. Vi jobbade mycket med delning, att hålla en grupp från en annan under förflyttning och hejda flyende djur ur drag. Svårt, svårt. Jovi hade flera konstiga och merjobbs lösningar på problem som uppstod. Här fick vi slå i kunskapsbanken på riktigt, och när vi inte hittade bra alternativ fick vi gissa. Men förslag på övningar kom vi i alla fall på.
Sen var det dax för Rom. Han startade ringrostigt men så snart han smort vallningscellerna i den lilla hjärnan så var han tillbaka igen. Även där hittade vi tekniska brister, visserligen inte lika stora som Jovis men lite av samma typ. Djurkänslan VS Snabbhet/effektivitet. Spånade i lite övningar som kan hjälpa honom sortera bland valen. Det vara inte bara Rom som var ringrostig kan jag skvallra, en viss matte drog gång på gång in sin hund på helt fel plats, hi,hi.
Sist ut..........Gemma............... och nu kommer vi till den valda rubriken, som jag i övrigt inte är ett dugg stolt över. Det vet vi väl alla att det inte känns särskilt bra när ens hund går över gränsen och skadar ett får. Även om det sker på ett icke menat, försatt i en situation sätt. Men ibland händer det, oftast för att vi inte kan eller förstår bättre. Det blev lite hett, rörigt, springigt och tröttsamt. Borde brutit, tänkt till och gjort annorlunda men ...................... och det kostade en ungtacka hennes svanstipp :-(
Haha, jag hade redan förträngt min egen spoiga timing... Och den var svårare att smörja bort, kanske för att den inte funnits? Nåja, jag lär väl bli påmind antar jag ;-)
SvaraRaderaVisst är det trist när det händer olyckor, men en amputerad svanstipp tror jag är en skada som inte besvärar ett får så förskräckligt. Jag ska kolla henne i morgon så att det ser torrt och rent ut.
Sista korta vändan såg den lilla pirayan jättefin ut och så underhåller hon ju oss med sin... skönsång :-)
Här har det hänt en del ser jag. Inte lätt att vara liten när fåren är supersnabba.
SvaraRaderaSer att ni tränar på för fullt så ni måste ha mindre snö nu. En förmån att träna vallning på vintern, vi får vänta till våren med såna aktiviter.
SvaraRaderaRené