Nej, då hade inte ens ett par söndertuggade icebugs en chans.
Avbröt promenaden efter att darrbent ha halkat omkring som en vante
efter vägen. Till och med jyckarna vurpade flera gånger.
Vände i stället hem och provade lillan i fårhuset.
Jo,jo nu var vi inte så stursk längre.
Fåren kunde inte springa bort, det blev trångt och närgånget.
Dessutom kunde matten nå henne i ALLA lägen.
Och tillslut fattade hon galoppen..... tror vi ;-)
Och det bästa.....................
Minst lika, om inte mer, nöjd och trött Zzzzz..........
som efter en långpromenad.
Bra! det är nog nyttigt för lillfröken att tvingas vara nära och lära sig hantera även sådana lägen. Det bygger självförtroende!
SvaraRadera