Rolig problemlösning

I dag var det kurs i tävlingslydnad med Jovi igen.

Denna gång var hon mera fokuserad på själva görat än på vad som händer runt i kring. Det är så klart att hon påverkas av de andra hundarna, deras mattar/hussar och deras träning men det var ändå betydligt mindre denna gång. Även jag störs av det begränsade utrymmet, den höga volymen i rummet och av att inte kunna agera och röra mig som önskat. Man får ta det för vad det är, lära av det och anpassa övningarna därefter. Dessutom är det en en superbra miljö/störnings träning om man bara väger uppgift och krav därefter.

I dag gick vi i genom apportering och tandvisning samt jobbade vidare med linförighet och platsliggning. Vi är en blandad skara med både erfarna och mindre erfarna hundtränare. Somliga har tävling som mål medan andra ser det mera som en kul grej att sysselsätta sig och hunden med. De har kanske inte regler och bedömningsnormer som riktlinje. Själv skulle jag inte få nått gjort om det inte fanns en strikt ideal att förhålla sig till.

Dagens träning gav mig flera funderingar kring olika detaljer som behöver sättas,ändras eller förbättras. Bla är jag inte helt nöjd med halterna i linförigheten. Har inte riktigt förstått "felet" men i dag gick det upp ett "liljeholmens".
För Jovi är halten ett moment. Nämligen sitt. Sitt har vi toktränat från stå som, såsmåningom ska bli en fjärr. I fjärren vill vi ha stilla bakben vilket innebär ett bakåt sättande. Hon följer bra i position men eftersom sittet sker med bakåtrörelse hamnar hon lite för långt bak i halten. Hmmmm...här får vi tänka om. Lustigt,... har noterat flera andra egenheter som bygger på liknande fenomen. Hon lägger tydligen stor vikt vid det motoriskt utförande av en rörelse. Kan vara bra att veta.

Gruppmomenten är något vi nästan inte alls tränat och det märktes förra veckan på kursen. I veckan har vi övat flitigt och jag såg en tydlig förbättring idag. Jag har mina idéer på hur jag vill ha det. Jag vill bla att hon ligger aktivt och engagerat  dock jag är inte helt övertygat om Jovi förstått den delen i uppgiften. Hmmm.... får grunna på det. Av en händels... eller...?  nej, den var rätt planerad ställde jag upp bakom hunden och såg hur hon nästan vred halsen ur led för att håll koll på var jag var. Nej, så vill jag inte ha det. Hon ska ligga stilla, med front och nos riktad framåt oavsett min position. Lite som ett framåtsändande/framförgående fast i stilla liggande ställning. Ja!, just det...så kanske vi kan tänka.... hmmmmm.... nja.... jo.... borde funka. Här kanske jag kan dra nytta av hennes förståelse för exakta rörelser. Frågan är bara hur jag ska få henne att förstå att huvudet ska vara stilla och riktakt framåt. Nyttigt också för kommande Z:at. Blicktarget??? Mera att fundera över alltså. Kul,kul! 
 I apporteringen har vi en del fart och distinkthet att jobba med. Har valt att arbeta lugnt och tydligt i början för att undvika hets, slarv och tugg.

Tandvisningen blir nog bra när hon förstått att det handlar om en gemensam uppgift och inte ett socialt spel mellan henne och en främling.

Har nästan glömt hur vansinnigt roligt det här är. Tur att Jossan har samma inställning.