Målgång

I helgen har vi varit inne i ett ordentligt målgångsflow.
Två av årets planerade hundmeriteringar är redan uppnådda.
Roligt, men samtidigt lite skrajset och tomt.
Vad gör vi nu?? Ingen är riktigt färdig för nästa steg och ändå är
planen att ge sig på det. Läskigt!

I fredags var jag ner till Huddinge och gick ett VP med Gemma.
Hade anmält mig på närmare håll men då jag såg att anmälningarna dit
började skena i väg i förhållande till antal platser beslöt jag mig för att gardera med
en anmälan till Huddinge. En gardering som inte var helt lugn.
Länge stod jag som tredje reserv och när de beslutat om en platsökning på de närmare VP´t och vi
var garanterade plats började jag äntligen se ett hopp om start. Men i tisdags ringde Britta och undrade om jag ändå ville komma till Stockholm starta då de fått återbud. Så klart!!!, jag ville.
Tre försök är bättre än inget och även om jag trodde vi var klara för ett godkännande så kan vad som helst hända och man kan aldrig ta något för givet.

Nu gick första försöket bra och Gemma och jag klarade VP´t. Men det blev ändå inte riktigt som planerat. De första ekipagens får kändes stabila och lugna och svarade fint på hunden men efter hand började draget "hem" öka och fåren blev spretigare. Om det var grupp sammansättningen, att det gått tidigare eller hundarna vet jag inte. Det var absolut inte "dåliga", omöjliga att valla eller jätte svåra. De hade bara ändrat lite i energi och strategi under dagens lopp. Så att gå fint "på broms bakom djur fantasin" ändrades till "släpp inte upp dom i draget" kampen. Hi, hi.
Hämtet ok. Fin båge ut , hittade inte riktigt toppen, gick in och styrde upp snett.
Lite vingel på framdrivningen, lade medvetet ut fåren förbi mig, runda och tog tag.
Första benet-bra koll, andra benet som blev en sorts cross körning av får mellan mig hund gick också bra tills jag upptäckte grindhålet!! Får i klunga kan omöjligt komma igenom det. Och mycket riktigt två av tackorna blev stående, fick en tanke på hemmets trygghet, stoppades av hunden och gled runt på sidan om. Sen kom sista benet. Där hade jag inget val än att driva. Något Gemma ser som absolut meningslöst. Så jag avbröt drivningen och la istället upp en plan för det moment vi tränat minst på FÅLLAN! Och det måste ha varit min geniala plan, mitt sunda handlande och min enorma tänka till begåvning som gjorde det. (så,så,så....skratta inte så högt, det hörs ju genom hela skärmen) Ja, ja hur det än gick till så hade vi fullt både in och ut och när hon heller inte bet domaren under tillgänglighets provet var det klart. 83/43 Godkänt vallhundsprov!! Jiiihaaa!!

Coachen kom och grattade med bubbel och hurra!!
(hon hade även med ett minne från Gemmas tidigare liv, svanskaparlivet!)
Ha,ha, hon är skön hon, våran coach :-)



Nästa dag var det dax igen! Denna gång bara ett par mil hemifrån. Jovi skulle starta lydnadsklass 1. Jag som inte stått på en lydnadstävlingsplan på sju år kände mig rätt ringrostig och ganska nervös. Det var dock en hel del gamla uvar på plats så något hemtamt blev det ändå. Jag och Jossan har tränat aktivt och målmedvetet för detta sedan i höstas/vintras och jag tyckte nog vi var så förberedda vi kunde vara. Men man vet ju som sagt aldrig och i den här situationen har vi ju inte varit, på tävling, i allvaret, under pressen och de angivna kraven. Insåg genast att jag missat en detalj i vår förberedelse. Trång bana och liten yta. Men det hela gick bra och vi klarade vårt mål att knipa ett första pris även om inte allt gick som på räls. Men trots jätte fina poäng 168,5 med ett moment nollat var jag inte riktigt nöjd. Jag fick inte riktigt ihop henne, engagemanget dalade snabbt och jag upplevde henne aningen disträ och miljöpåverkad. Själv tappade jag också fokus och blev vid ett par tillfällen både handlingsförlamad och passiv.
Platsen och tandvisningen - 10. Kände att hon inte låg på uppgift, sökte stöd och påverkades av miljön runt i kring.
Linförighet - 8. Släpper lite, tappar i haltposition och trycker inte i ordentligt.
Läggande - 0. Missar skiftet ligg, som är Jovis onaturligaste skifte trots att hon är en BC! och intar ett klockrent sitt.
Inkall - 9,5 ett ur dåligt avslut
Ställande - 10, det var det värt!!
Apportering - 9,5 lite slött gripande och lojt hållande
Hopp - 9,5 ytterligare ett ur dåligt avslut, kommer inte in/runt i utgångsposition utan sitter snett
Helhet - 9

Kanske kan man tycka jag är gnällig. Men jag har hellre en hund som missar lite i momenten men har en attityd, vilja och koncentration till samarbete än en som gör vad den ska men med bristande engagemang. Nu var det inte så att engagemanget, viljan, kraften, utstrålningen och samarbetet var obefintligt. Men jag vet att det kan bli bättre och jag vet att det behövs för framtida mål.

Två kom hon i alla fall, och en fin glas statyett att ta med hem.
Och jag är glad att första steget är avklarat och att lydnadscomebacken är påbörjad.