Vi lever!!

Och här kommer bildbevisen tagna av Harriet och Ewa

Lägg märke till avståndet. :-)
Jag var både knäsvag, kallsvettig och torr i munnen.
Men jag gick där, i samma hage och höll mig både lugn, koncentrerad.
 Fokuserad på uppgift och samarbete.

Jovi hade inga problem med det nya djurslaget.

Hon lärde sig snabbt hur och var hon skulle jobba och påverka.

Gick trångt, emellan, på bak och huvud. Föste, drev och delade.



 



Ett stort tack till Södra Dalarnes Vallare för allt stöd och tålamod. Det gick ju bra, precis som ni förutspådde och jag är mindre rädd, nu när jag bara fått provat i egen takt och utan krav. Jag tror faktiskt både jag och Jovi tyckte att det var, mitt i all rädsla och panikattacker ganska mäktigt på ett positivt sätt och jag är rätt säker på att vi kommer att prova flera gånger.