Eftersom jag beslutat att ta upp lydnadtävlandet på allvar igen efter sju års frånvaro, anmälde jag mig till tre tävlingar tätt inpå varandra. Tänkte att någon skulle vi kanske klara. Nu fixade vi ett förstapris i ettan på fösta försöket i lördags och med bara tre dagar till nästa tävling tog jag en rövare och frågade om jag fick starta i nästa klass. Och det fick vi.
Lite panikartat fick jag fram en regelbok för att kollade momentsreglernas början och slut samt i vilken ordning de kom. Så jag kan väl inte påstå att vi var så värst väl förberedda vad det gällde det. Däremot ansåg jag att vi var så pass grundtränade att vi, med guds hjälp och lite tur hade chans på ett förstapris. Och så blev det. Trots lite missar här och var och en hel del okoncentration klarade vi gränspoängen och fick ett förstapris på 171,5p.
Nästa steg blir att ta oss igenom en lydnadstrea. Dit har vi dock en hel del kvar att jobba på så den tävling jag har kvar på anmälningslistan avstår vi. Behöver inte bara träna in nya moment det är en hel del annat som vi också måste putsa upp. Tur att jag går en kurs just nu så att jag kan få hjälp, stöd och en och annan spark i rumpan.
Tidigt i våras när jag planerade för tränings/tävlings säsongen lovade jag mig själv något.
Jag lovade att: Om Gemma fixade VP´t och Jovi fixade att tävla lydnad med förstaprisresultat skulle jag minsann också fixa något. Nämligen att komma över en fobi. Och inte vilken fobi som helst. KO SKRÄCKEN!! Och i morgon är det dags. Vet inte hur jag ska kunna sova. Vad har jag gett mig in på?? Jag och Jovi ska prova nötvallning.
Om jag överlever lovar jag att rapportera.
Annas........ Ta väl hand om er, lev lyckligt och töj inga fobiska gränser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar