Åh fint... Heléne, jag förstår att du inte kan sluta sörja Lexa. Säger som Ewa, du ska inte glömma henne, du ska minnas allt det hon gav och hur du inspirerades av henne. Sorgen är lång, minst ett år. För under ett år går man igenom alla de årstider och händelser där kompisen brukade vara med. Sedan finns minnen kvar och länge efteråt kan det värka i kroppen och tåras i ögonen. Men det är de värda, våra vänner. Att inte glömmas... Kramar
Åh fint...
SvaraRaderaHeléne, jag förstår att du inte kan sluta sörja Lexa.
Säger som Ewa, du ska inte glömma henne, du ska minnas allt det hon gav och hur du inspirerades av henne. Sorgen är lång, minst ett år. För under ett år går man igenom alla de årstider och händelser där kompisen brukade vara med. Sedan finns minnen kvar och länge efteråt kan det värka i kroppen och tåras i ögonen. Men det är de värda, våra vänner. Att inte glömmas...
Kramar
Kände bara att jag ville skicka den till dig. Fin är den och när man läser den så tåras ögonen.
SvaraRaderaKram
Ewa,Irja&Birk