Het årsdebut

I veckan var det dax för årets första valltävlingar.
Platsen var Jumsta Gård i Södertälje och liksom förra året
bjöd SMHI på värmebölja.
Jag hade en hel del förväntningar på tävlingen. Lexa har visat fin form och gjort stora framsteg på träning. Skulle vi lyckas få till det även på tävling nu, mån tro? Svaret skulle strax komma.

Första dagen ett 300 m hämt, 140 m första ben, en lurig cross linje, en tajt sväng in mot sista benet, delningsring nära utsläpp och öppen fålla. Japp, mot start pinnen!

Skickar ut på ett vänsterhämt. Lexa går aningen grunt.
Blåser stopp, och ut vänster igen. Hon tar det fint.
Kommer upp bakom djur, blåser ligg, blåser ligg, blåser ligg, blåser ligg......... SKRIKER LIGG!!! Då, lägger hon sig. Halvvägs ner i framdrivningen och med en hel del krokar på vägen. Ner mot mig gick det lite långsammare med jag fick hålla emot som bara den. Vänder runt fåren och ut på första benet. Lexa hade känt draget och bestämt riktningen. Nu var det bara så att hennes val inte var det rätta och när jag försökte övertyga henne om att min linje var den rätta började hon tvivla på min styrning. Crossen gick förvånansvärt bra. En pinne bort och på sista benet hade vi alla hemma. Inne i delningsringen var fåren svåra att få i sär. Många före oss hade haft det kämpigt. Fåren var folkkära och tajta. Lade upp en strategi som inte höll och när vi plötsligt hade luckan (som jag inte gjort och inte var medveten om) kom hunden in och jag famlade i ovisshet. Kommentar = Bra in. Dålig kontroll. Den säger rätt mycket om min sätt att föra. Fållan, inga problem. Ett litet stopp innan öppningen men sedan gick de in snällt.

Det låter ganska bra, när man läser. Men känslan och flytet var det motsatta. (Och värre skulle det bli)
Jag fick kämpa hårt för att hålla ner hunden, få henne att ta kommandon och öppna upp. När jag klev av flåsade jag rätt häftigt trots att jag knappt rört mig en meter.

Dag två vet jag knappt var jag var. Slet som en tok. Blåste och skrek. Blev bara argare och argare. Hade Lexa haft fingrar hade hon visat fyra långfingrar på rad! OCH lipat samtidigt. F-n vad frustrerad jag var!
Hur som helst lyckades jag i alla fall tråckla fåren genom alla grindar, singla bort en och ränna alla. Men det var varken roligt, upplevelse höjande eller särskilt sevärt.

Slutsatser av tävlingen kan man dra många. 1, 2 och 3. Men jag nöjer med att konstatera. Vi behöver träna vidare. Kanske som vi gör nu men med lite ny infallsvinklar och fokuseringar. Vi är trots allt inte alls "gamla i gården" och behöver både erfarenheter och lärdomar.

Bilder från tävlingasdag 1.

(Tog en liten kaffe paus i skrivandet. Då slog det mig att framdivningen är ett återkommande problem. Hmmm..?... måste nog....??... tänka....)

Djuren och fältet

Lunchmingel

Ewa och Rom i djup konsentration.
Rom som startar sin första IK-2 tävling fick det tufft.
Varmt, stort, dragigt och knepiga djur.
Men dom gjorde det och kan nöjda gå vidare.

Mats och Dell runt pinnen....

..och ut på första benet.

Jovis pappa Sweep med hussen Chrille

Sweep

De gjorde dagens bästa runda och vann!! Hurra!!

Jovis mamma och Lexas syster Ella hämtar

Helen delar

får luckan

och Ella kommer in.

De gjorde också en fin runda.
Slutade på 7:de plats placeringen före mig och Lexa.

Enligt Helen har Ella svårt för att komma in i luckan och
tittar man någa på den här bilden kanske man kan förstå varför, hi,hi