Outsträckt

Gårdagens träning gick kanon. Lexa och jag tog alla djuren, tackor och lamm och promenerade över de nyslagna åkrarna. Hon är så fin på stor flock. Då finns ingen stress, inga spänningar. Hon pendlar än på den ena och än på den andra sidan och puttar ihop och fram flocken. Stannar och avvaktar om en tacka eller ett lamm blir orolig. Ger dem plats och utrymme att fundera och vända samtidigt som hon lugnt och stadigt stänger vägen bakåt. En riktigt fin bondhund.

Med Jovi åkte jag till Ewa och tränade. I hennes lilla hage. Hon gjorde också bra ifrån sig. Hon började hitta ut i flankerna och rakt på i fösningen. Även om det är sååå mycket enklare att hålla sig nära och stoppa alla vägar. Märker att jag fortfarande är lite tam med henne. Har svårt att trycka till henne på riktigt. Tror det beror på hennes milda, mjuka uppsyn. Hon gör ju en del fel, med de är inte lika fula som Lexas och då släpper jag igenom dom eller morrar lite försynt. Vilket inte alls uppfattas. Grå varning på mig alltså :-(

I dag kommer Marie och Sara tränar. Undrar vad de ska hitta på. Jag gissar på fösning och korta flanker. Men kanske jag överraskar med något annat. Kanske ska de jobba på hela flocken??? Att flytta den kräver annat än fart och avstånd, he,he,he.

Nu till den konstiga blogg rubriken. Men är man över 170 cm lång och sover i en bil som bara är 140 cm så förstår ni nog. Ja, jag och Jovi-kolsyremaskin hade "öva trygghet i bil" i natt. Det gick bra. Lite dreggel just vid inhoppningen, sedan somnade jag och vaknade av att en torr, odregglande Jovi sträckte försiktigt på sig och hälsade mig välkommen till ytterligare en härlig dag.