U(r)k na

Hemkommen från Smålands djupa skogar.
I lördags morse drog jag och Ewa till Ukna för att tävla.
Tävlingsplatsen visade sig ligga  lite avsides men efter en lång, mörk och guppig väg, rakt in i skogen öppnade sig landskapet. Fält, stugor och  får!! Ur bilen, ner mot veterinärkontrollen och ta en kik på helgens banor. Kände direkt en oro. En ganska liten bana på ett trångt fält med uppenbara fällor. Men innan man sett får och först ekipagen var det svårt att säga något bestämt.

Men min oro skulle besannas.
Fåren, från en ny besättning var blandfår och rätt ojämna i "humöret". De kändes inte så vana olika hundtyper och hade bestämda åsikter om trygghet i sina femgrupper. De hade drag åt alla håll och ville minst av allt vara kvar på banan. Inte helt plätt lätt, alltså. Ett av dragen var svårare att hantera än övriga. Dels för att hund och får försvann ur förarens synfält, dels för att det låg i en vinkel med lador och uthus och inte gav tillräckligt med utrymme och dels för att det låg rätt nära banans linjer.

Dax för min första start. Hade innan haft lite bryderier om vilket håll jag skulle skicka. Till vänster var det trångt, bitvist dolt och draget till ladorna låg åt höger. Till höger lutade uppför och hunden behövde nästan vara inne i publiken. Bestämde mig ändå för höger. (Vilket de flesta gjorde.) Men på väg till pinnen sa Lexa tvär NEJ!
-Jag vill inte gå höger.
Lyssnade på hundens instinkt och skickade vänster.
Fin utgång -1p
Fint Upptag -1p
Fin framdrivning.................tills........ fåren kom ner till mig. Där strulade det rejält! Full fart på fåren. Hit och dit och ingenstans.
Ut på först benet. Lite av men rätt OK.
Sen var det dax för crossen, mot det förskräckliga ladu-hörn-draget. Orkade inte hålla djuren lugnt på linjen, missade grind och linjer och styrde kosan mot delningsringen. Den visade sig ligga mitt i en virvel av drag. Fick efter mycket möda och stort besvär kvar flocken i ringen. Såg en lucka, in med Lexa, höll upp och på bara dom få sekundrarna drog övriga tre bakom lada-hörn stället medan de andra drog ner mot uttaget. Vände de som var på väg ut och skickade Lexa bakom hörnet. Här såg jag ingenting om vad som hände, men enligt uppgift hade hon försökt bra men fåren var starkare och tog sig ut runt husen och iväg bort och jag är glad att inte Lexa följde efter. Har jobbat hårt med att få hennes bränder att slockna och vill inte försätta henne i situationer så hon uppmuntras att ta till dumheter igen.
Resultatet blev tappad flock. Men de 48p vi hade skrapat ihop dit hade räckt till en 11 plats. Då förstår ni att dagen skulle bli tuff för många.


Dag 2 blev inte ett dugg bättre för oss. Såg det redan när djuren ställdes ut. Två bastanta damer skulle åt ett håll och tre finullare höll tresamvaro.
Utgången fin -1p
Upptaget OK -3p (damera hade inte släppt sin tanke och drog snett)
Framdrivningen blev svängig och vi bommade grinden -10p
Sen skulle vi ut på första benet som i dag låg längs med det beryktade ladu-hörnet. Höll ner tackorna djupt ner på banan, helt av linjen. Men ville inte tappa upp den bakom ladan. Fåren gled ner lite för långt och enda möjligheten att  få upp dom var att lätta på hundens tryck från dragsidan. Men det visade sig vara dagens första misstag. Så fort fåren kände fri lejd mot draget drog de. Och det gick fort. Flyttade över Lexa men då jag inte ansåg att hon tog i och ut ordentligt kom misstag nr2. En stopp/hör upp signal = fåren hann då bakom hörnet och jag bröt. Ville inte riskera något.

Om man nu ska se något positivt i det hela så var jag glad över att inte utgångarna spökade som de gjorde i höstas, att upptagen var renare och lugnare och att Lexa och jag harmonierade bättre. Det sista har vi mycket kvar att jobba med och kommer så att göra men vi kände i alla fall en öppning ut (ha,ha symboliskt) denna helg.

För Ewa och Grabbarna Boys gick det heller inte något vidare även om Zeke lyckades få ett resultat, men en hel del ljus i mörkret hade de i alla fall. Tex det att "Mr Zeke-stannar i drag och blir vid som en sqweardance kjol" hade FULLT!! på utgången och höll igen framdrivningen med öronen öppnade. För Rom, den oerfarna ungdommen del blev det bara för svårt (med all rätt). Men han kämpade tappert och höll en uppskattad show med Jovi under prisutdelningen.

Vi hade i alla fall roligt. Trevliga tävlingsmänniskor, tillmötesgående arrangörer, fint väder, lyxigt boende och en trevlig kvällssamvaro med vallkamrater.