söndag 11 november 2012

Farmor.............

............. min farmor............


I natt fick du somna in.
Tänker på dig, på den tid jag minns av dig och den tid vi haft tillsammans.
Jag och min farmor stod varandra ganska nära. Hon var den föräldraförälder jag spenderat mest tid hos, både som liten och som större. Farmor blev hela 92 år gammal. Pigg och klar ända in i det sista. Hon var alltid i farten och gillade att fara på små utflykter. Baka och sticka tillhörde också hennes passioner, liksom hundar och familj. Kanske är det av henne jag fått mitt hundintresse. Minns när jag var liten och fick en julklapp av deras hund. Ett rött litet paket med texten God Jul Helene önskar Teddy! Den bästa Julklapp jag fått!! Kanske inte så mycket för innehållet som för att det faktiskt var ifrån hunden!! Minns också mina barndomssomrar hos henne i Rog. Ett sommarparadis med skogen, vattnet och friheten. Att kunna springa barfota i gräset, bada, fiska och gå på skogspromenader. På kvällarna lärde hon mig spela kort och berättade om sin ungdomstid. Minns också vintrarna i fjällen. Skidturerna och snölyktorna vi byggde. Minns all hjälp jag fått under åren. Alltid ställde hon upp. Du fixade med hemmets interiörer, tog hand om mina barn när det behövdes, och passade mina hundar när det krävdes. Minns, minns och minns. Det enda jag nu kan göra om min farmor.............

Efter det tragiska beskedet behövde jag rensa huvudet. Tog med mig hundarna till en närliggande gräsplan och tränade lite lydnad. När jag tränar hund försvinner både tid och rum. Omkringliggande bekymmer försvinner en stund och det finns inga tankar på annat, jag är bara här och nu.

Jovi tränade lite ruta........



apporterings ingång...........



läggande under gång...........



och tempo i inkallningen.



Belöning bestod inte bara av korv, bollen var också uppskattad.



Vi fortsatte med fjärrens, från liggande till stå...



och ner till liggande igen.

Gemma ville också vara med och träna. Dock hade hon lite bekymmer. Fältet var så stooort, så härligt att springa på och så många dofter och intryck att ta in från omgivningen att det var svårt att koncentrera sig på små övningar. Men vi fick i alla fall till några.


Ha,ha.... utan tänder är det svårt att hålla i den halkiga apporten ordentligt.



Men till slut gick det!



Ligg..........



.....och stå!



Tass target!



Och förståss, en massa lek!!!
 I dag var mjukisdjuren de........



...som passade en tandlös valp bäst!



2 kommentarer:

  1. Kram! Det är för mycket död nu!

    Fint skrivet, jag blir berörd trots att jag inte kände henne

    SvaraRadera
  2. Kram!
    Ewa & hundarna

    SvaraRadera