Räddad av uppfödaren

I går gjorde jag en mattematisk överslagsräkning som gjorde mig smått stressad.
20 veckor. Ca 4 veckor per månad gör 20 till 5 månader.
5 månader minus tiden hos mamman ca 2 månader ger 3 månader.
3 månader att socialisera, upptäcka, utforska och fostra. Och vad har vi hunnit??

Som tur är blir inte 4 veckor exakt en månad och som tur var uppmärksammades mitt räkne fel av bästa uppfödaren och plötsligt har vi nästan 2 veckor till godo. Tack, för det! Nu kan vi andas ut och fortsätta enligt plan 1A.

I dag har vi haft besök av två unga Aussie pojkar och deras mattar. Vallning stod på schemat och vallning blev det. Ekipagen är rätt nya och för att hinna med både får, hund, tajming och förklaringar hade jag byggt upp en större rundfålla att vara i. Efter bara 10 minuters träning i fållen såg marken där inne ut som ett träsk. Lerig, klafsig och blöt. Jag är rätt nöjd över att inte själv behövt köra hund där i.

Killarna och deras mattar var i alla fall nöjda och glada, trots lera lång upp över öronen och vi hann gå igenom både det ena och det andra samtidigt som de gjorde framsteg. Kul!

Över till hon som ännu ej är 5 månader gammal.
Har börjat sett lite ful kaxighet och självsäker mallighet som vi måste ta itu med.
På kursen mår hon när hon får sätta dom andra valparna på plats och skrämmas.
Jovi kör hon över totalt, tror hon!! och katterna uppskattar inte heller hennes envisa trotsighet.
Själv, om jag nu ska vara ärlig tycker jag det är lite charmigt, roligt när en valp tror att de är divan själv. Men inser också allvaret i det. Så nu är det hög tid att förklara för den lilla hur man uppträder för att inte hamna i dålig dager hos varken folk eller fä. God självkänsla och integritet är en sak men kaxigt bitchig.... nej tack!