Är stopp, stopp NU?

Dagens träning gick av stapeln här hemma på gården. Irja, Jovi, Lexa och Sture skulle all få gnugga geniknölarna ordentligt. Ewa och Irja tränade på att gå bana med alla tillhörande delmoment. Det är som bekant inga lätta banor jag har här och jag tänkte inte bygga om för att göra det enkelt heller. De fick helt enkelt bita i det sura äpplet och kämpa, kämpa. Och det var också vad de gjorde.

Klart, det kanske inte gick helt radrätt men vad lär de sig av det? Nu fick de en utmaning som de tog och de gjorde det förbannat bra!! En applåd!! De är riktigt på G! Ewa drog några egna slutsatser efter passen och med mera träning kommer dom att göra dom bättre.
1. Stabilare stopp
2. Gossa inte med fåren innan delning
3. Var förberedd
4. Pausa, se vad fåren tänker
5. Tro inte en massa, läs djuren
6. Ge inte upp, kämpa, kämpa, till sista steget.


Irja fick verkligen jobba idag. Inte nog med all banträning så agerade också hållhund åt Jovi.

Något hon också skötte elegant och lilla Jovi tar sin träning med ro. Hon blir inte det minsta ängslig av att fåren bär iväg och en annan hund stoppar dom åt henne. Nej då. -Jag hinner, verkar hon resonera.

Stures dilemma är att han inte riktigt förstått fösningens gåta. Han är orolig att han ska tappa djur och förlora kontrollen. Ett inte allt för ovanligt fenomen. Jag tror att han bara behöver övertygas och ges bra förutsättningar, så han hittar grepp och balans även i en fösning. Eftersom Lexa var barnledig Jovis träning fick hon hjälpa Sture med hans och jag tyckte faktiskt att polletten börjar hitta rätt bana. Snart trillar den nog ner också.

Lexa var SOM VANLIGT :-( het i starten. Och det är i starten hon verkligen behöver vara cool. Men jag är glad att hon ändå kan svalna av mer och mer nu. Får nog jobba med att hon ska göra det tidigare och tidigare också. Däremot har hon börjat öppna lite eget vad gäller stoppen. Likt Alfons Åberg lipade hon flera gånger åt mig med ett:

-Ska bara, först.
Så var man av linjen. Förgrymmade hund! Frågan är om jag ska blåsa stopp lite innan hon ska stanna eller om hon SKA stanna när JAG blåser stopp. I så fall har vi, eller rättare sagt jag en kamp framför mig, IGEN :-/  Men det gör inget. Jag gillar den hunden och hon sprider så mycket glädje och lycka i mitt hjärta så det där med att vara perfekt har vi lagt på hyllan för länge sedan. Vi nöjer oss med att vara näst perfekt, hi,hi.