Skrytblogg

Det är inte varje dag jag och Lexa blir upphöjda till skyarna. Närmare bestämt tror jag aldrig det inträffat så därför var det extra roligt då någon, som inte sett oss förut och dessutom är rätt duktig på vallning tyckte att vi var bra.

I torsdags var jag med Jovi till Peter för avstämning. Ville kolla vad han såg och vad har tyckte och få lite feedback på vårt agerande i fårhagen. Peter känner mig väl. Han vet hur jag tänker, hur jag fungerar och vad jag klarar av. Vi hade fina och givande diskussioner. Att det är för tidigt att börja träna lilla Jovi var vi väl överens om. Själv har jag känt att hon är lite väl ordentlig och eftertänksam i hagen. Hon vill gärna kontrollera och är nöjd när hon får hålla alla mot ett staket. Hon agerar rätt lugnt, förivrar sig sällan och ser ganska cool ut. Springer fåren iväg, galoppar hon ostressat efter och fångar upp dom. Driver hon har hon ett synligt holdback. Låter rätt så bra, om det varit en tränad äldre hund. Men i mitt huvud ringer en "det fattas något" klocka. Peter och jag diskuterade och kom fram till att hon behöver tändas i mera. Vara upp motorn och bli mera fri och bekymmerslös runt fåren. Jag behöver vara mer delaktig och hjälpa henne öppna sitt sinne. Det blir svettiga pass framöver. Bäst att ta på springskorna hi,hi Innan jag åkte ner till Peter läste jag igenom noteringarna jag gjorde när jag började träna Lexa. Följande stod att läsa:
Kurs hos XXX XXX Instruktörens kommentar: Hon har ingen glöd. Vallar inte, går bara efter djur.Ha ha. Då grät jag, djupt sårad och bekymrad, idag skulle jag bli glad om hon svarade med att bli lite mindre på.

I går var vi på kurs för Derek Scrimgeour och jag kan inte annat än att vara nöjd med min lilla Lexa Häxa.
Med kommentaren "LOVELY DOG!!" och YOU ARE A VERY GOOD HANDLER!" dansade jag lätt fram över ängarna och kände att träningen bara flööööt fram. Lugnt, tryggt, rakt och säkert. Ja, tills någon bröt av och började ge en annan version av fråndrivningen. På engelska! Så länge fick vi vara lovely och very god. Men vad gör det, älskar min hund oavsett och jag är rätt nöjd över vad jag lärt mig också. Men det är klar att vi kan lära mer. Om vi kan bli bättre vet jag inte men vi försöker och vi har jäkligt kul, Lexa och jag. Jovi träffade brorsan Nimso också. Han var very lovley också!