-Orättvist!, sa katten

Ser något jag inte känner? :-o

Både i går och idag har vi varit ner på åkern tränat.
Det gäller att ta vara på dagens få ljusa timmar.
Tyvärr så känner jag en uns av trytande motivation. Det är inte bra :-(
Får liksom ta i och verkligen anstränga mig där ute på fältet.
Blir lätt slarvig(are) och grå. Hoppas på att få lite ny energi och inspiration snart.

Men Lexa jobbar jag fortfarande!! (det har vi gjort i 5 år nu, hi,hi) på att få ner tempot. få in lugnet och avslappningen men ändå vara alert och lyhörd. Det går väl si så där med övervikt åt si-hållet :-)

Hon har taggat ner, saktat in och slappnat av men tappar i alerthet och kraft. Det känns lite som hon går in i en sorts koma/trans vilket gör att hörbarheten blir noll ;-) Klurar på den!

Stående stopp är ett nytt moment vi tränar. Lexa är en natur läggare (nej nu ljög jag). Men när hon väl stannar väljer hon att göra det i liggande ställning. Förmodligen för att det är lättare för henne. Då kan ben och huvud gå ändå liksom, hi,hi utan att matte blir tokig för att hon fysiskt förflyttat sig ;-) Smart hund!
Att stå stilla! är bland det svåraste Lexa vet och därför är lina ett måste vid inlärningen.
Linan ja, en nya 55 meters linan är toppen!!............när man väl trasslat ut den. Tog mig 15 minuter av hysteriskt pillrande sist, grrrrr.

Jovi går väl också framåt (ironin i den meningen förstår ni snart). Observera att jag använder order väl. Jag vet fortfarande inte riktigt var jag har den lilla damen, hur hon tänker, vad som är drivkraften eller vad hon känner. Svårt! Och om jag är grå utåt i träningen med henne så är det inget mot hur jag upplever det. Tror jag håller på att bli färgblind ;-) Önskar ibland att jag vore mer av en motoriks momentstränare och kunde lägga den känslomässiga energikopplingen åt sidan. Men jag är jag och Jovi är Jovi. Vi får försöka kompromissa :-) Med Jovi övas kommandoordens betydelse in. Fram, ligg, stanna sitter bra. Men höger och vänster är värsta grekiskan så vida jag inte pressar från uppenbar punkt. Men då går hon bara på min positionering. Och min positionering är tydligen något som är viktigt i hennes värld. Hon går alltid utanför eller bort i från mig vilket trasslade till det rejält när jag övade innerflanker åt mitt håll idag. Sen är det något som spökar i fösningen. (Och här kommer ironin) Även om träningen går framåt så gör inte hon det, fysiskt sett. Det finns en ovilja att trampa i och trycka på djuren framåt. Hon blir stående och hållande. Gärna strax framför mig. Jag känner mig som en hämmare och kan inte få ner kraft och energi till hunden. Frustrerande!  Detta är något jag tänkt att min begåvade träningskamrat ska få äran att ta sig en funderare på nästa gång vi ses, som förhoppningsvis blir på lördag :-)

En klassisk Jovi stil

Även solen har fläckar ;-)

En som inte tycker att livet är särskilt rättvist (se föregående blogginlägg) är Sabaton.
Han letar fortfarande SINA presenter!