Eye of the tiger

Tralla, la, tiddelodoo, tjohoo!!!
Är så glad!!

Hämtade upp Ewa J och Irja för lite träning hos Christine idag.
Båda har ju anmält sig till VP och kände lite behov av att bla träna hämt.
Själv valde jag att ge Jovi lite egentid och lämnade därför Lexa hemma.
Träningen gick bra och jag tror vi alla var rätt nöjda.
På väg hem kände jag att NEJ!, vill nog köra lite till. Stannade därför till hos Ewa plockade ut hunden.
Ewa har nyss byggt en liten 25:a så jag tänkte att den blir nog bra åt Jovi. Hon har faktiskt inte jobbat så mycket på mindre yta och knappt alls på riktigt trångt. Har inte sett det som ett behov. Hon hanterar fåren hemma i stora hagen bra och med tanke på hennes återhållsamhet, försiktighet, lydighet och lugn har jag varit lite restriktiv med stänga in henne trångt utan plats och utrymme. Tänk om hon skulle tycka det blev otäckt och pressat. Nej, då har hon det bättre på stort. Där kan hon gå med sina milda rådjursögon och sakta men stabilt trycka undan djuren samt själv välja ett behagligt avstånd.

Men oj!!! vad fel jag haft!!

Släppte in henne i 25:an och hon trampade på fint utan att bekymra sig särskilt över att det inte fanns plats. Hörnen i fållan var förstärkta och det gav mig en idé. Jovi har aldrig packat in får i hörn. Det måste jag testa!! Ja, ni hör väl!! Först är jag orolig att en 25:a ska hämma henne sedan bestämmer jag mig för att hon ska trycka in får i hörn. Hur tänker jag egentligen?? ;-)

Började som en drivning. Och jag kan säga att både jag och får stod som i ett skruvstäd. Såg på Jovi att hon växte med uppgiften. Körde vidare med att hon fick knö sig in och plocka ut fåren från hörnet, gå in i mitten av hopen och dela. Packa i hop och dra i sär, plocka in och ta ut. Hela tiden märkte jag att hon taggade och stärktes. Ewa föreslog att vi skulle fösa in dem i hörnet, packa ihop och hålla dom där. Lika dumt det med tanke på tidigare. Men!!............
 Det var då det hände!! Ögonblicket jag väntat på.
Stunden då rådjursögonen skulle ändra form och blicken av ett rovdjur träda fram.

Är väl lite tokig men jag gillade sååååå vad jag såg. För att inte tala om känslan och energin hon förmedlade. Lugn, kall, trygg och menande. MOVE!! Och när en av tackorna bestämde sig för att utmana klev hon fram, markerade och ställde sig hotfullt stilla och spärrade  MAKE MY DAY!!
Det var första gången jag såg den blicken och jag ville bara låsa stunden och njuta. Tror nog att Ewa får måånga och lååånga besök av oss i fortsättning. Jävlar vad gött det var!!!  :-)