onsdag 23 november 2011

Killervissla

Har haft en kanon träning hos Peter.
Vi odlade lite planer för framtiden och tog ett stadigt grepp om nuet.

För Jovis del var träningen en helt ny upplevelse.
Plötsligt köpte inte mamma hennes ynklighet och plötsligt gick inte det inte längre att manipulera henne.
Men den nya upplevelsen fick henne inte (som jag kanske varit rädd för) att sluta jobba, trots att jag vid ett tillfälle fick hämta tillbaka henne in i hagen igen. Nej, hon ansträngde sig bara lite mer......... att försöka få mig att framstå som ett mjäk. Men när det inte lyckades, fogade hon sig och påbörjade ett samarbete. Fint! Nu gäller det bara att få till det, även utan Peter stöd. Rak, tydlig, svart och vit.

En tydlig episod som visade vad hon egentligen har bakom masken uppstod när hon lyckades singla bort en tacka från övriga gruppen. Tackan blev stående, hotande och tänkte rakt inte foga sig. Men Jovi var envis. Hon backade tackan meter för meter och när tackan gjorde sina anfall studsade hon retligt undan och gick sedan på igen. Fast besluten om att inte ge sig. Efter en stund beslutade vi att ta upp övriga gruppen för att lättare få tackan från sitt "bo". Men se Jovi hade rakt ingen lust att lämna tackan och försökte flera gånger att vända om och försöka igen. Skulle inte kalla en sådan hund för djurvek eller omotiverad.

Med Lexa är planen en annan. Hon kan ibland ta över och strunta lite i att det är jag som bestämmer. Därför bestämde vi att lära in en killer vissla. En vissla som bara ska användas i nödlägen och på tävling.


Visslan är svår för mig att blåsa. Så det krävdes en del träning. Men när jag fick till den och fick det förklarat för hunden att det var bäst att fly fältet och ge upp så såg jag en Lexa jag inte sett mycket av. Hon gav sig.... för mig!!! :-) Men jag kan avslöja att det inte var givet och det var nära att det blev en hospitalresa med hundbett och stelkramp spruta som resultat. Envis är hon den rackaren.

I övrigt så är det inte så mycket hunden som ska förändras. Det är dyng stacken vid stolpen (jag). Jag är på tok för såsig och sen. Måste in i matchen, se, coacha och agera, hitta känslan, vara alert, fatta raka, snabba beslut och vara engagerad. Hi,hi här får Peter en utmaning att ta sig an. Och jag med, är jag rädd ;-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar