Little bugger

Så har vi varit på kurs igen.
Denna gång för Bobby Dalziel.
Hade lite svårt att förstå varje ord skotten sa. För han sa så mååånga. Men ett och annat snappade jag i alla fall upp ;-) Önskade att i första hand få lite hjälp med Lexas utgångar och upptag. Ett problem som följt oss sedan valpstadiet. Bobby konstaterade snabbt att hon skulle vidgas, bli djupare bak och presentera sig lugnare, självsäkrare och stadigare. Jo,jo. Här skulle vi få något att bita i.

Med långpiskan i högsta hugg meddelade Bobby lugnt att han inte tänkte slå hunden utan bara markera vem som hade övertaget och intelligensen i processen. Han stövlade fram mot Lexa, presenterade sig och klargjorde hierarkin. Lexa svarade artig med djup stämma och ett bländande Pepsodent leende att hon inte var med på noterna. Bobby höjde rösten. Var på Lexa svarade med ett snappande tand-ihop slag och en ogillande min.
-Your little bugger, svarade Bobby sen ven pisken.
-Åhå!, svarade Lexa förskräckt. Du menar så! Hon strök öronen bakåt och blidkade sin överman.
-Visa mig hur du menar då. 
Bobby, som var en snäll man visade henne lugn och metodiskt hur han ansåg en utgång skulle se ut
Sakta men säkert började Lexa fatta och mot slutet av dag 2 såg det riktigt bra ut.
Det intressanta i träningen var att problemet/svårigheten i utgången inte låg där jag trott utan betydligt tidigare. Ungefär (för de som känner/sett Lexa) där vi får dom fåniga vändningarna/undringarna "vad gör jag nu??"

Här instruerar Bobby Helen om vallningens ädla konst

Och se, brorsan går ju riktigt fint.

Jovi fick också ett pass. Men hennes reaktion på farbror skotte var en helt annan.
-Otäck farbror, vill hem! :-(
Vad som var lite spännande med Jovis pass var att Bobby hade en liten annan bild av hur hon skulle tränas än tidigare instruktörer hon gått för. Och ja, kanske kan det ligga något i det. Får suga lite på karamellen ett tag. Annars sa han precis som andra. Förar vek, osäker, känslig, bra attityd mot djur, hanterar inte press, vill och kan flytta djur hyfsat, har koncentration (stil) men behöver förstärkas.

Lexas övriga rörelser och tankar var han rätt nöjd med.
-Se till att få till första biten så blir det här pretty good, blev hans slutord. 
Och för Jovis del ungefär:
-Har sett en del osylischa hundar vinna mästerskap. Ni i Sverige har ju en ;-) (Ja, Bobby gillar starka hundar med stil. Sänkt huvud och tung, stabil gång) Hon kan bli bra, men du får jobba för det.


I går var det dax för träning med kamraterna.

Lennart och Ewa bygger fålla



Tunga, tröga, stadiga får var beställda och var hittar men bästa sådana om inte i Bråfors :-)
Ewa och Lennart ville öva hämt och att styra tillbaka till linjen på just sådana djur.
Det skulle visa sig bli en dag fylld av upptäckter och saker vi måste öva mera på.

Bråfors djuren är de mest coola djur jag råkat på. Inte mycket stressar eller pressar dessa damer.
Lexa singlade en tant och höll henne från flocken i säkert 20 min utan att hon så mycket som höjde halsen av osäker ensamhet eller gjorde försök till återgång. Kanske var hon en ensamvarg. Nöjd att vara hemifrån en stund och upptäcka världen med en hund, fniss.

Lexa brukar inte gilla denna typ av får. De plockar fram djävulen i henne. Hon får för lite respons, för dålig respekt och hon har svårt att sätta darr i dem. Vilket gör henne galet frustrerat. Men i går skötte hon sig bra och tappade inte huvudet en gång.
Jovi fick också ett par pass på tanterna och hade inte lika svårt för deras stabila uppträdande som sin moster. Därför hade hon energi kvar för lite hyss när vi kom hem.

Eller så var det så, att hon tog ut sin frustration på bia bädden!?