Det går fort ibland

I torsdags åkte jag och Ewa på kurs för Mosse.
På vägen dit hade vi tre hundar i bilen men när vi åkte hem hade vi bara två.
????????
Ja, jag vet inte riktigt vad som egentligen hände. Allt gick mycket fort.
Men ungefär så här:
Babbalde som vanligt på med vår trogna resekamrat Ewa på färden ner.
Samtalet handlade om ditten och datten men mest om hund, naturligtvis.
Vi kom fram, minglade lite och sedan till action.
Eftersom Lexa är nyopererad hade jag valt att köra Jovi.
Samtalade lite med Mosse om henne. Körde henne, fick lite råd och samtalade om henne igen.
Mosse sa ungefär så här (lite egen tolkning)
Ni passar verkligen inte ihop. (Nej,  det har jag känt ett längre tag)
Du gör inte hunden rätt och hon inte dig. (Heller ingen direkt nyhet)Hon är ung och kommer säkert att bli jätte fin men frågan är om du lyckas ta henne dit?
(En fråga jag ställt mig själv många, många gånger.)Hmmmmmmmmm??????????
Bilder från kursen:

Ett av Mosses alla goda råd var:

Hitta ON-knappen......

........ se seriöst på din träning.

..även om du inte alltid är på topp.

Efter ytterligare ett pass och mera samtal vågade jag fatta beslutet jag gått och grunnat över.
Vi två är inte ett!

En jätte gullig tjej som var med på kursen hörde mina tankar och frågade lite försynt.
-Om du har tänkt dig att sälja Jovi, kan jag få bli spekulant då?
Hon har träffat Jovi en gång tidigare och jag minns att de satt och myste länge tillsammans.
Hon förklarade att hennes man sökte en rehabiliterings/vårdhund och tyckte att Jovi verkade har rätt psyke för ett sådant uppdrag. Det tog mig inte många sekunder att känna precis detsamma.
Samtalet slutade med att hon tog med sig Jovi hem på prov, och vi blev en hund mindre i bilen.
Klart att det känns. Klart att jag saknar henne. Men samtidigt känns det så rätt, och paret som provar henne känns så rätt för Jovi och enligt uppgift verkar saker och ting ännu klinga i harmoni. Hoppas!

Nå väl. Snabbt gick det och fort blev det. Men ännu var dagen ej slut.
Nej, för innan kursen slutade harklade någon ur sig att valpar fanns kvar i en kull som inte låg så lång från våran färdväg hem.
Så vad gjorde vi???

Jo, tog den vägen så klart!
Nu bestämde jag inget (fast det var nära) även jag kan hejda mig ibland.
Avvakta lite och ser vad som händer med lilltösen först.
I går hade jag och Lennart kurs.
Solen strålade ikapp med deltagarna och fåren bjöd ett härligt motstånd.
Med andra ord: Perfekt!!
Jag har varit lite emot att hjälpa till och leda kurs. Efter alla år inom SBK känner jag en viss mättnad.
Men att hålla kurs är som att äta. Ju mer du äter desto hungrigare blir du.
Det är så roligt att få chans att ta del av andras utveckling, att få se när det klickar till och få känna lampan i knoppen tändas. Sen att ha turen att få ambitiösa hundcoacher, potentiella hundar och en massa humor i samma gryta är bara att se som extra krydda. Lennart "tupp" ;-) gör ett fint jobb i toppen. Planerar och reder ut, kommer med bra tips och håller balansen i "hönsgården", hi,hi.

Nej, nu har jag inte tid för detta längre.
Har lite att grunna på.
Hund? Jovi? Valp? Unghund? Hane? Tik? Vem? Var? Frimärken? :-o Nej! Hmmmmmmmm???