Då är baggarna hängda!

Startade slakten i fredags men pga sen start och mörkrets intrång fick vi avbryta efter en och fortsätta nästkommande dag. Hade en tanke om att ta in baggarna i fårhuset, boxa in dom och lotsa ut en och en till slaktplatsen. Men pga av stress och tidsbrist blev det inte så utan vi tog dem från hagen direkt. Svårigheten blev dock när det endast var två kvar. Det var hopplösa att få tag på. Hämtade Lexa men även hon hade problem att fålla in dom. Undrar om de visste?? Till slut lyckade vi i alla fall och jag kan säga att jag är tårögt imponerad av min hund. Som vi jobbat med att inte stressa upp sig, inte gå in och nypa, spränga eller bära sig dumt åt. Och det var precis vad hon inte gjorde fast situationen lockade mer än någonsin. Djupt imponerad.

I lördags var Erika och Mimmi här och provade tacklammen. Kanske inte världens bästa förutsättningar för dom. Stort, lättfotat och dragigt. Men ibland kan man inte välja. Jag tyckte att dom skötte sig fint även om Erika var besviken över Mimmis uppförande och sin egen oförmåga. Kanske blev hon lugnad över att jag berättade att, strax innan de kom hade Jovi tryckt ut några av tackorna genom staketet och att jag, när Lexa var yngre knappt vågade mig ut till andra och träna av rädsla för att vi skulle bete oss illa eller okunnigt. Och är det bara det det hänger på så kan jag bjuda in till föreläsning i timtal. ;-) Nu hade jag turen att ha både uppfödare och träningskamrater som stöttade, visade och lärde mig och det är jag dem evigt tacksamma för. Annars vete sjutton.

I går var sista gången på VP - IK1 kursen. Även där fanns en del tvivel på sin och sina hundars kunnighet. Vilket jag kan förstå. Vi har övat svåra saker, vi har testat gränser och vi har hela tiden höjt ribban. När väl något fallit på plats hos deltagarna har vi genast ökat svårigheten. Både genom övningsval och att vi varit på olika får, i olika hagar, med olika drag och olika förutsättningar. Det har inte getts tid eller utrymme åt att "glida runt på en räkmacka" och stila. Men med lite distans tror jag ändå att de både kan se och känna utvecklingen. Deltagarna fick börja med att fräscha till grunderna för att sedan ge sig ut på en fösningsbana bestående av fyra skarpa hörn och varierande drag. Vända djuren på en innerflank och köra banan åt andra hållet. Efter det. Långa hämt. 3 var på ett avstånd av ca 200-250 meter. Sedan hade jag och Lennart planerat...... men något ljushuvud #fniss# (eller??, tror hon är brunett nu för tiden) kom på den briljanta idén att vi skulle testa malteserkors. Ja, hade man tvivel på kunnighet innan så blev det inte bättre nu kan man säga. Korset är svårt. Det gäller att grunderna sitter, att man kan läsa och hålla koll på fåren samtidigt som man kör hund och att man får flytet och kan planera ett upplägg. Jag tycker de löste det bra, de gjorde många fina försök och hittade lösningar och svar på problem och funderingar. Sista övningen var en linjeövning där varje får utanför linjen,  varje stopp och struntat styrförsök gav minuspoäng och banne mig var det inte ett par som satte nollan. Övriga hade endast några få minus men jätte bra försök. Då blir i alla fall mitt hjärta glatt :-)) Tack alla deltagare för en rolig och lärorik period och tack Lennart för ett härligt samarbete!