söndag 30 oktober 2011

Ett, två-tre. Ett, två-tre.

Satan i gatan vad jag påverkas av mina hundars kynne.
Trodde det skulle bli en enkel match, men..... :-(

Tog en lamm promenad med Jovi över åkrarna. Tänkte hon skulle få jobba fritt och bara gå med djur, lirka lite med balansen och bara flytta framåt, framåt. Det gick riktigt skapligt. Fick gå in och hjälpa till ett par gånger när hon tänkte galet och styrde flickorna mot skogs.

Uppgiften med Lexa var att bibehålla lugnet, köra henne mjukt, lägga nyans i visslorna och lära in den nya höger signalen. Jo, då! Höger visslan börjar förstås men resten..........?? :-(
Att det ska vara så svårt.

Om vi ska prata pardans (som jag heller inte är en fena på) så kan man kanske likna det vid att med Lexa så sveper vi in i en mjuk rund vals med avbrott för några tangosteg och i Jovis fall blir det en passo doble med inslag av lite quickstep. Men.......... som en viss britt i Let´s dance skulle sagt (och kanske på grund av att jag är en sån usel dansare) så liknar det mest ett soloframträdande av hård, stötig hipphopp med Lexa och en tafatt grå slowfox med Jovi. Men kan dom i TV så ska väl jag också kunna. Bli bättre alltså.
Så kamrater, pardansträning i hagen framöver, ha,ha,ha.

1 kommentar:

  1. jag har identifierat ett problem; när man är dam och dansar ska man liksom följa med den (han) som för.
    Så, nu är frågan; är du damen i dansen? eller är det du som för? jag tror att det är bra om vi är överens om de grundläggande principerna innan vi börjar dansskolan.
    Jag vet inte om det underlättar att du är i så många genren samtidigt, paso doble och quickstep och så vals och... så döper du katterna till hårdrocksnamn av någon orsak.

    Du måste bli ett med musiken så du får ändra reportoaren i bilen - tur att det inte är några längre resor inplanerade för oss på ett tag :-)

    SvaraRadera