I dag firar vi!

Jovi är friskförklarad! :-)
Var till vet. i morse och tog bort stygnen. Resultatet på proven hade kommit och knölen visade sig vara helt ofarlig. Den bestod enbart av ärrvävnad och torde ha uppkommit av yttre våld. Veterinären gissade att hon kanske slagit i en pinne eller något dyligt, men jag tror jag vet bättre, och NEJ!, jag har inte slagit henne ;-).
Jovi har en förkärlek till att kasta sig upp mot foderbordet när tackorna utfodras och bita dom lite i näsan. Varje gång hon gör det, ca sjuttioelva gånger under utfodringen slår hon i magen i foderbordets kant, precis där knölen satt. Så nu får det bli slut med sådana fasoner i framtiden. Det gör både ont och kostar pengar.

Men nu är hon bra igen och det måste ju firas!!

Började förmiddagen med att ta ut Lexa på en frivallningspromenad med lammen.

Hmmm...? Orättvist kan man tycka, det är ju Jovi som ska fira.
Jo,sant men hon fick ett vallpass i går hos Ewa J som jag var mycket nöjd med :-)

Efter det tog jag bägge hundarna och åkte till stan där vi gick en lång utforskande promenad längs en välbesökt slinga. Det var lite småruggigt ute och inte blev jag varmare under promenaden. Dom stackars bonnhundarna som knappt sett en lyktstolpe kom snabbt underfund med att det var där stadshundarna gjorde sina behov. Varje stolpe skulle sniffas igenom, noggrant. Och där fanns några kan jag meddela. Jovi som inte varit så mycket i tätbefolkat område hade mycket att studera. Där kom cyklister, stavgångare, barnvagnar och små ettriga stadshundar som fräste kaxigt när man passerade. Lexa som är mera erfaren stadshund brydde sig inte om omgivningen utan var mer fokuserad på att snabbt ta sig till nästa stolpe.

Efter någon kilometer blev vi stoppade av en kvinna som undrade om det jag hade i kopplet var sådana där bordercollies som vallar får?
-Ja, svarade jag.
-Den med!?, sade kvinnan och pekade på Lexa.
Ha, ha, inte första gången jag ser den minen på en person när dom undrande får reda på hennes ras tillhörighet.

När promenaden var avklarad lämnade jag Lexa i bilen och tog med mig Jovi in i stadens centrum. Vi skulle gå till zooaffären och köpa firar attiraljer. Vägen dit blev dock en stressig upplevelse för Lillan. Med öronen på skaft och ögonen vidöppnad gick huvudet som en jojo på Jovi. Hon ville hinna med att se allt. Folk, hundar, skyltar, självöppnande dörrar, bilar, skyltfönster och alla möjliga sorters väskor och kassar som dinglad fram i näshöjd och väl framme i zooaffären kom nästa stora intryck.
-GODIS! hyllvis!!!.... och LEKSAKER!! i massor!!!. Är detta himmelen??
Hon for runt i affären. Snodde ett par godisar och provtuggade en och annan leksak.
Men som med små barn så får man som vuxen gå in och styra upp det hela en aning. Vissa saker är ej lämpliga för barn under 3 år eller bordercollies med tugga och slita behov så hur gärna hon än ville så fick de uppstoppade plysch leksakerna stanna kvar i affären. Men lite smågodis och några latexpipisar blev det.

Väl hemma igen skulle firadet fortätta. Dax för festmiddag!
På menyn:

Förrätt: Plättar med glass och chokladsmile

Huvudrätt: Makaroner och korv med ett leende av blodpudding

Och till desert ett par grymt ;-) goda nasseöron.


Men föst måste man göra sig fin.

Något som gästen ifrågasatt oerhört

Rena fina och väldoftande var det så äntligen att gå till bords. Mums!!

Efter middagen tar de sig en lur på bästa snuttefilten.

Jo, hon har en sån, en snuttefilt. Än är hon liten, min lilla mumsa ♥