Spring för livet

Inspirerad av gårdagens minst sagt knackiga vallningsresultat tog jag en tur med lammen och Lexa. Först sortera bort de dräktiga tackorna och sedan en promenad med resten. Lexa fick sköta jobbet helt själv. Hålla igång gruppen och styra upp dem längs stigen. Tycker hon skötte sig fint. Lugnt, avspänt och i jämnt tempo knallade vi på. Tyckte att ett av lammen rörde sig lite konstigt och när jag hittade blodspår i snön anade jag oråd. lexa fick packa i hop de små så att jag kunde kasta mig över ett och ett och kolla ev sår. Men inget. Såg mera blod, kollade igen. Ställde flocken stilla på ett "rent område" och väntade en stund för att sedan se om det fanns blod i den snön. Men inte. Hmmm...??? Efter ytterligare en bit såg jag en ganska stor blodfläck på sidan om där fåren gått. Då slog det mig! Måste vara från älgen de sköt här för ett par veckor sedan och transporterade hem samma väg som vi nu gick, puh!

Lilla Jovi, som ännu har stygnen kvar fick inte följa med ut med fåren. Istället fick hon en långpromenad i koppel runt byn. När vi kom till gamla järnvägsvallen tänkte jag att det kunde vara skönt för henne att få vara lite lös. Kanske småjogga lite och snosa i frihet. Hann inte mer än koppla loss henne förrän hon drog järnet bort längs vallen. Full fart! Ropade och gastade som en galning men hon bara fortsatte framåt. Det hann gå ganska många tankar genom skallen när jag såg den lilla hunden som en prick försvinna i fjärran. Det fanns i en chans i hel_ete att jag skulle hinna i kapp henne. Men så plötsligt, såg pricken bli större och större och så kunde jag urskilja att det var en hund på väg mot mig i full galopp. Lycklig, glad och med svansen i topp. När hon kom fram klappade jag om henne både i glädje att hon var hel, ja man vet ju aldrig, en tur ut i skogen kunde ha medfört att hon fastnat i ris och rivit upp såret och för att hon såg så himla lycklig ut. Hann precis tänka: Tur! När hon skenade iväg igen, samma väg. Långt, långt bort innan hon vände och kom tillbaka. det var precis som att all uppdämd energi efter två veckor under ständig bevakning och koppelpromenerande skulle ut. Efter denna andra vända kopplade jag upp henne och hon trippade nöjt hemåt.

Nu ligger de båda och vilar. Rätt nöjda med dagen.........så här långt ;-)