Rasta-Safari

Dagen har bestått av ett evigt rastande.

Först ut var Jovi, som fick en riktigt långpromenad i solskenet.
Lexa fick stanna hemma då det var för isigt på vägarna för mig att hålla reda på två dragmackar samtidigt som jag skulle balansera fötterna på de få gruskorn som syntes. Dessutom behöver hon lite egentid både med mig och med världen utanför. Och man kunde verkligen se att det är bonn-hundar jag har, vana att se omgivningen med landsortsögon. Föst mötte vi en häst. Hästar har hon sett massor och de i sig är inte konstiga. Men när det satt en påpälsad, hjälmprydd människa på dess rygg, ja då blev det konstigt. Sedan kom en hurtig kvinna med stavar. Oj!, det var också konstigt. Och när vi mötte hundar som såg allt annat än bordercollieaktiga ut visste hon inte vad hon skulle tro och när en av dem (en eng.blodhund) gav ljud, då trodde jag ögonen skulle trilla ur skallen på henne. För er som inte hört blodhunden ge ljud kan jag meddela att den låter ungefär som en skriande åsna.

Efter Jovi var det dax för Lexa som behövde sträcka ut och få springa. Vi tog en promenad i skogen, vallade av en ruta och körde lite uppletande. Jisses, så taggad hon var. Fyra föremål på under 2,5 min! och då var det ändå inte effektivt, bara väldigt snabbt.

Sist ut var katten. !??! Jo, även han behövde ut.
Dels för att lära sig att hitta och bli trygg men också för att aktivera sig.

Bättre med aktivitet utomhus än inne på fönsterbrädan.

Av jord är du kommen, av jord skall hela huset.......................

Lite lek på altan med Sabbaton



 Sen var det dax att öva klätter teknik.

Ser ut att gå bra!

Vi tittade till fåren,

dom såg stora och farliga ut tyckte Dio,

men han vågade sig ändå fram och hälsa.