lördag 28 januari 2012

På G nu

Tror vi blivit smittade av något virus. Träningsvirus! För i dag var vi på´t igen.

Jovi var först ut och nu hade jag bestämt mig för att göra något åt fösningarna. Det skulle vara rakt och med aningen mera tryck under sulorna. Jag fick slita rätt hårt kan jag erkänna och var både flåsig och varm när passet var klart. Men, jag tyckte ändå det var lite bättre än gårdagens flams-trams. Jovi är ju inte lik Lexa på något vis. Hon får lite panik när fåren rinner iväg eller blir rädd henne. Då stoppar hon, alternativt 1 upp dom genom att vända hem dom eller alternativ 2 slår i tvärniten i sina egna tassar. I Lexas fall var det otänkbart att får skulle vara stilla och när de rörde sig skulle de helst fly snabbt, skräckslagen av hunden där bak. Att ta det lugnt och vara finkänslig var otänkbart!

I dag sprang jag med. Pushade, stöttade och hjälpte Jovi trycka på djuren samtidigt som jag korrigerade upp henne bakom djuren hela tiden. Det var både pulsigt och svettigt kan jag lova, men vad gör man inte för att få sina fyrbenta att förstå.

Lexa punktade jag i några hämt samt stående stopp. Dom stående stoppen nötte vi i höstas en del men med en metod jag inte riktigt var nöjd med. Kände att hon stannade mera av mekaniska skäl än med en tanke. Med dagen övning tvingades hon tänka VAD som förväntades av henne om hon skulle få gå på djur. Och det tog ett tag innan poletten rullade ner. Försökte med allt annat först, men när hon insåg vad som gav utdelning fick vi till några ruskigt fina stopp. Vi får fila vidare med detta.

Det här med stående stopp är ofta på tapeten när man läser om träning. Själv har jag inte alltid fattat anledningen och inte brytt mig i att träna det. Men när en instruktör förklarade för mig varför han ansåg att Lexa skulle ha stående stopp gick det upp ljus. I hennes fall handlar det inte om att kunna ett moment till, se stilich ut eller få vallningen att flyta på. I hennes fall handlar det om att behålla lugnet. Läggandena innebär stor påfrestning för henne, hon stressar och trycker på djur ännu hårdare och när jag har försökt att stävja det med ännu mera ligg och ligg kvar har vi hamnat i en ond cirkel. Jovi däremot som är en naturstående hund behöver läggas i sina stopp för att öka i sin koncentration och fokusering och inte bli "lullig".

I morgon bär det av till Ewa S. ¨
Då får vi höra vad hon tycker om mina nya tankar och jag tror att hon även har några egna att dela med sig av  :-)

1 kommentar:

  1. haha, man kunde tro att vi redan pratat läxa (nej,inte Lexa - det är något helt annat) :-) Från att ha beskrivit Jovis träning i lyriska ordalag beskriver du den idag som flams-trams. Det låter banne mig som jag sagt det själv :-) Det ska bli roligt att se er i morgon, jag hoppas att du inte har allt för mycket träningsvärk av ert fyspass.
    Å det där sista måste jag fundera på. Att Lexa behöver ett stående stopp är helt klart, men att Jovi ska ligga för att hitta koncentrationen... Så har jag inte tänkt och följdaktligen är jag inte övertygad heller. Ni får övertyga mig i morgon. Kul ska det bli!

    SvaraRadera