Tur i oturen?

Det är något jag hoppas att vi har nu.

Jovi är opererad (otur) och allt har gått bra.

När veterinären öppnat henne tyckte hon inte att knölen såg ut som en juvertumör utan snarare som inflammerad vävnad. Så istället för att ta bort tre juver skar hon bara bort själva knölen. Resultatet blev en betydligt lindrigare operation (tur) och bara en sjättedel så stort sår.

Knölen är nu skickad på analys och vi hoppas att det inte ska vara något allvarligt.

Den mordena uppblåstbara kragen tackar både jag  och Jovi Gud för,
ty den gamla hederliga var inget en liten julröd t-shirt klädd flicka kunde acceptera.



Nu återstår för oss tvåbenta att hålla lillan still och ointresserad av såret.

Något som inte är helt lätt. Som tur är är hon ingen helvild galning. Men att gå ifrån en låg men dagsjämn aktivitetsnivå till ett vakum är ingen barnlek, inte ens för Jovi. Vi får försöka ägna tiden till lite tankekrävande aktiviteter och hushålla med de mer rörelsebaserade.

I och med extra övervakningen av Jovi blir de övriga medlemmarna i flocken lite åsidosatta, något det proteseteras alldeles väldigt mot från vissa håll.

Men var sak har sin tid så även för lilla Dio. Just nu får det räcka med att bara vara söt (och lite sur).